Emma

Tänkt vad mycket man känner på sig egentligen.
Jag förstod det.

Vad fort ens liv kan förändras, från den ena sekunden-allt är frid och fröjd. Kärlek och skratt, till den andra sekunden-helt annorlunda, man är på botten och fortfarande sjunker. Jag är i ett stort svart djup. Man vet inte vad man ska göra för att kunna ta sig upp.

Allt känns jobbigt, väldigt jobbigt...

Men jag är samtidigt glad att det blev som det blev, och inte att det gick till på något annat sätt, jag är tacksam att känslorna sas rakt ut. Och inte bara skita i allt och kanske aldrig höra av sig t.ex.

Jag är iallafall glad för tiden med dig. Dock så har jag känt på mig det här länge, och varit ledsen över det. Men det är ju inte så mycket som man kan göra åt det.
This is life...

I still love you.

Nä, nu orkar jag inte skriva mera, det blev för påtagligt.
Kanske kommer mera i efterhand.

                                                                                              

"Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå,
Men det kan va' svårt att tro när man inte ser den.
Och det sägs att efter regnet kommer Solen fram igen,
men det hjälper sällan dom som har bli'tt våta.

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut,
ser man allt med lite andra ögon.
Man var sig, och långsamt blir man bättre på att se
skillnad mellan sanningar och lögner.

Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det.
Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det.

Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker,
och tron är ofta den som ger oss styrka.
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
när ångesten och ensamheten kommer.

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut,
ser man allt med lite andra ögon.
Man var sig, och långsamt blir man bättre på att se
skillnad mellan sanningar och lögner."

-Björn Afzelius